Panic-Panic-Panic
Idag har varit en jobbig, stressig, känslig men bra dag. Imorse vid 6 var det 48 timmar tills flyget går. Så idag har varit en lång dag, har fått gjort massa saker och det har blivit många hejdå. Åkte över till Lisa & Andy vid 9.30 imorse, så att de fick skriva på min flagga och så lånade jag ett skidfodral av dem eftersom mitt var för litet för mina längdskidor. Var kul att träffa dem en sista gång, nu vet vi inte vart och när vi ses nästa gång. Sedan åkte jag vidare till Lisa (aupair-Lisa), och lämnade skidorna där eftersom hon tar med dem när hon ska til Göteborg i November. Nästa stopp för dagen var hemma hos Rebecca i hennes nya lägenhet. Hon flyttade in igår hos några kompisar som delar en stor lägenhet. Det var ett supermysigt område i Minneapolis, med små fina hus och små mysiga caféer och sånt. Verkligen perfekt läge. Vi gick till ett av caféerna som låg precis runt hörnet, och satt där och pratade en timme. Supermysigt och härligt att ses vi 4 en sista gång. Pratade massa om hur mycket det har betytt att vi har lärt känna varandra och hur mycket vi har lärt oss på dethär året. Ingen av oss är samma person som för ett år sedan. Vi har verkligen varit med om ett fantasktiskt äventyr tillsammans. Väl tillbaka i Beccas lägenhet blev det ett hejdå med många tårar... allt bara brast för mig, Rebecca har betytt så mycket för mig, och nu vet vi inte vart och när vi ses igen. Om jag någon gång skulle hamna på en öde ö med någon skulle jag absolut välja Rebecca. Hon är en helt underbar person och jag kan inte förstå att vi inte ens kommer bo i samma världsdel längre..
..efter att ha gråtit tills det inte kom fler tårar blev det en snabb sväng till Mall of America för att träffa Emma & Nina en sista gång. Nina fick en hel bag med grejer från mig som jag inte kommer ha använding av / inte få plats med i bagaget. Jag hade en hel del grejer som var Emmas, och hon hade några saker till mig med. Vi var verkligen haft så kul ihop, Nina & Emma är verkligen super goa tjejer båda två, är så glad att jag har lärt känna dem! De är helt underbara!
På hemvägen åkte jag förbi Lisa (aupair-Lisa), för att hämta upp en hejdå present från Emma & Nina (hur nu den hade hamnat hos Lisa..?). En scrapbook sida med bild på mig och på dem och lite text med hur mycket jag betyder för dem. Så fint! Den åker upp på väggen hemma!
Nu hemma igen med ungarna här så har jag äntligen fått lite tid att slappna av. Jag har verkligen inte känt mig som mig själv idag, det är så mycket spänning och nervositet i luften nu. Jag känner mig inte alls redo för att lämna allt här, men det kommer man nog aldrig vara redo för. Dethär året i Minneapolis är det bästa som har hänt mig någonsin. Jag är så ledsen att åka hem.. även om jag inte hade velat stanna längre så klara jag inte av att lämna allt. Det är helt sjukt, och det går inte att förklara om man inte har varit i samma situation själv. Panik. Panik. Panik. Fattar inte att jag lämnar mitt liv här. Även om jag åker tillbaka och även om jag kommer träffa de kompisar jag har här så kommer det aldrig bli det samma som förut. Aldrig. Panik!!
